Sommarlandssprinten 2009

 

Varje år bjuder IK Gandvik till en sprinttävling inne på före detta Bert Karlssons Sommarland. Detta arrangemang lockar otroligt många, arrangemanget blir större och större. I år tror jag det var rekord med ca 2700 startande.

För oss som önskar än mer utmaningar har de skapat extra svåra banor som de kallar för Extravaganza för klasserna HD 14-HD21. Förra året hade de spegelvänt kartan, jag bestämde mig då att aldrig mer den klassen….otroligt svårt. Tyvärr hade jag förträngt det så det blev Extra Vaganza i år igen. Egentligen kan man springa sin ordinarie klass där svårigheten att hitta rätt inne på området räcker mer än väl. (Får erkänna att det blev Extra vaganza pga att Caroline och Bertil tyckte att vi skulle springa den)

 

Vi orienterare startar en timme innan parken öppnar för allmänheten. Helt ok eftersom ”de vanliga” besökarna skulle nog inte uppskatta oss stôlliga…, jag tror att de flesta har avverkat sin bana innan parken öppnat.

 

Extra vaganzaklasserna startar samtidigt fast med olika tider i resp klass. Vi i H21 klassen släpper de iväg redan kl 09.00. Som vanligt består startfältet av mest hormonstinna H21or och en och annan H40-45:a samt jag, nybliven H55:a.

 

Några från OK Djerf hade anslutit i klassen i år och en annan som sprungit ett antal ggr passade på att tracka dem. Jag hade för övrigt råka se en del av banan när jag hjälpte till att direktanmäla Carolines boyfriend Emil. Man kan ju få se direktbanornas svårighetsgrad i en pärm vid anmälan, längst bak satt Extravaganzas bana….ojdå tänkte jag och kollade in var kontroll 1 satt, längst upp i kartan, en sten, ska inte bli svårt att hitta den tänkte jag….

 

Starten gick och det är bäst att stå på i början eftersom man annars lätt blir nersprungen. Vid startpunkten började folk att springa åt många olika håll, jag fattade inte ett dugg när jag kollade kartan, visste ju egentligen var 1:an skulle vara men varken min hjärna eller kropp begrep vilket håll jag skulle springa åt. Ni kan se PDF filen hur min karta såg ut. Britt som väljer att springa vanlig (förnuftigt) ser ni i samma fil.

Klicka här för att se kartorna, en pdffil

 

Till slut beger jag mig norrut ivarje fall och efter mycket velande hit och dit lyckas jag ta mig till den första kontrollen. Skönt, nu är jag inne på en del av kartan tyckte jag, det blev lite lättare att ta kontroll 2-8 trodde jag. När jag är på väg till kontroll 7 får jag för mig att jag ska nog för säkerhets skull ta och stämpla i ”boet” igen (2,5,8) och när jag gjort det blir jag så frustrerad av hur jag skall kunna hitta 9:an så jag glömmer att ta kontroll 7.

 

Hur jag över huvud taget hittar kontroll 9 fattar jag än idag inte, lite hjälp hade jag att jag råkade hitta 10:an så då var jag med på banan igen trodde jag.

 

 

Kontroll 11 ställde till det än mer, då tänkte jag ge upp…men skam den som ger sig, plötsligt bara fanns kontrollen där och boet (9,12,15) visste jag ju var det var…trodde jag, hamnade återigen vid 10:an och utbrister va f..n det är ju fel kontroll, varvid en medtävlare förbarmar sig över mig och säger att boet är på andra sidan bron, det visste jag ju egentligen.

 

Bild på vattenpassage

 

Nu återstå vattenhindren, en kontroll på en av öarna. Vattnet som man ska i är fullt av halvmeterlånga välgödda karpar lockar kanske en del och skrämmer andra. Jag för min del var glad att jag inte fick en kallsup av det grumliga vattnet vilket jag hörde nån fick, stackaren, fick säkert nån magåkomma efter tävlingen. Karparna har vi tidigare år matat med hamburgerbröd och det är riktigt roligt att se hur de glufsar i sig, tar ett fåtal sekunder innan de nästan sväljer det helt. Kan liknas med hur pirajor gör slut på sina offer, det riktigt ”kokar” i vattnet när de får något att äta.

Bilden visar 100 tals stora karpar

 

Johanna "klappar" karpar (bild från förra året)

 

Kontroll 18 var en baggis att hitta, värre blev det med 19, hamnade till slut vid sista kontrollen så jag kunde ta 19 baklänges, puuuhhhhh äntligen bara upploppet kvar och målstämpling. Visste att Bertil var före men Djerfarna skulle jag i varje fall slå tänkte jag. Vid utstämplingen fick jag reda på att jag saknade en kontroll. Inte möjligt sa jag åt arrangören, jag bedyrar att jag har tagit alla, svär på min allra heligaste eller nått….de övertygade mig till slut när vi kom fram till att det var 7:an som saknades, jag fick krypa till korset och erkänna mitt misstag. Djerfarna kommer in så småningom och blir godkända. En av dem hade blivit kvar en lång stund vid startpunkten och till slut bestämmer sig att ge upp och gå tillbaka, men blir sporrad att fortsätta av en medtävlare.

 

Jag hinner duscha innan Caroline startat, vi står och kollar efter henne och ser en kokdräkt vid första boet, hon står länge länge länge och funderar hur hon ska ta sig till 9:an. Hon bestämmer sig för att springa söderut och jag börjar gorma och skrika och vissla efter henne, alla på hela sommarland hör men inte hon….antar att hon är så koncentrerad att hon inte uppfattar mina visslingar och rop. Eftersom jag är rädd att hon blir ledsen eller förb….d springer jag efter henne och försöker göra mig hörd, inte lätt eftersom hon är en jäkel på att springa fort. Till slut hör hon mig och får lite hjälp till 9:an. Därefter klarar hon det nästan galant med bara några småmissar och framför allt blir hon godkänd….

 

 

Jag hade redan vid målgången bestämt mig att aldrig, aldrig  mer Extra vaganza, trodde att Caroline skulle hålla med, men hon tyckte att det får vi nog överväga…

 

Efter tävlingen är det fritt fram att disponera dagen inne på sommarlandet med alla vattenlekar, gokart, vattenskidor, mm mm. Det finns en väl tilltagen grillplats med nya elgrillar som man får nyttja.

Bilden visar Östman & Johanssons i mattagen förra året 

 

Bilderna som ni kan se är blandat från årets och förra årets sprint.

 

Ni som ännu inte läst nya Skogssport har att se fram emot ett trevligt reportage från tvillingarna Johansson där båda gör bra lopp i Sommarlandssprinten.

 

 

Väl mött och hoppas fler kokare sluter upp till en kanondag nästa år i Skara, (kanske Extra vaganza eller….)  Stefan