Artikeln är i PDF format

Första  Park- Race- Tour i Bottrop 1998.

Den 28/4- 98 anordnades i Bottrop i Ruhrområdet i Tyskland en kortdistanstävling med  tre starter på samma dag. Sträckorna skulle vara mellan 1 och 2,5 km långa. Roger och jag tyckte att det lät intressant och anmälde oss.

Tävlingen arrangerades av tre ungdomar i tjugoårsåldern, Lars o Sven Hommen och en kamrat till dem. En mamma och pensionär var behjälpliga. Start o mål byggdes upp inför varje start och revs när alla var i mål. Kartorna lades i tidsordning och en person startade per minut. Tidtagning sköttes m. dator och resultatet gavs snabbt. Tiddelen på startkorten användes för resultatgivning, hängdes upp på ett snöre mellan två träd. Allt löpte fint och ungdomarna har redan bestämt sig för att göra om detta nästa år. Alla var helnöjda, inga misstag gjordes, åtminstone inte av arrangörerna.

Dagen började med en iskall vind, men solen sken. Vi hade en resa på 50 km till Bottrop, vår klubb. Dagens första lopp var i Revierpark, en dataritad karta. Alla kartor var på 1:5000-del.

Revierpark är en vacker park med lite kullar och bokskog. Enbart en bana erbjöds men dam- herr- och ungdomsklass. 8 personer hade anmält sig, systemet hade kapacitet för att ta emot upp till 63 startande på samma bana. En person skötte starten och en person knappade in målgång i den lilla datorn. Då alla var i mål plockades skärmarna in och starten förflyttades snabbt nästa karta.

Första start var kl.10. Den första banan var 2 km lång, delvis lite kuperad. För oss svenskar är orienteringen sällan svår, Roger lyckades trots detta missa en kontroll. Man gör oftast misstaget att springa för fort och begår då parallellfel då det finns massor av vägar och stigar. Jag gjorde en miss på hela dagen och det var en grop som en liten pojke fann före mig. Jag tippade den nye finnen i vår klubb som vinnare men Björn Riesch slog honom.

Dagens andra tävling började kl.11.30 och var i Volkspark Batenbrock. Banan var exakt 1 km, intressant. Vädret var fortfarande kyligt och musklerna hade blivit stela. Till min besvikelse slog Roger mig med nio sekunder, orsaken var min tvekan till ettan. Kartan var endast ett litet område runt en fotbollsplan., inga höjdlinjer. Bästa tid här fick Terho Lahtinen, 3,38,2. En av Tysklands bästa damer, Karin Schmalfeld vann dambanan på 3.40.3.

Tredje deltävlingen startade kl.12.45 i Stadtgarten i Bottrop, en vanlig park ungefär som Stadsparken i Örebro. Människor som var ute och promenerade i det vackra vädret tittade förundrat på oss som sprang som tokar. Jaktstart var det som gällde, jätteroligt och spännande! Det var viktigt att hålla huvudet klart eftersom banan gick i kors och tvärs. Den bestod av 17 kontroller och var c.a 2 km lång. Kontrollerna låg mycket tätt och var svåra att upptäcka. Björn startade tre sekunder före Terhu och vi kunde se från starten hur de jagade varandra. Björn vann med knappa sex sekunder. Jag hade hoppats på Norden men det lyckades inte denna gång. Roger kom sist i herrklassen och jag blev fyra i damklassen.

Vi ville berätta om denna tävling som fått sin form av ungdomar som vill pröva något nytt men även för att det är svårt med stora arrangemang. Man får nya idéer till arrangemang som vi skulle kunna pröva i Sverige. När vi var på hemväg och summerade dagen tyckte vi att vi hade haft en jätterolig dag och samtidigt fått valuta för en lång resväg, trots kortdistansen.

Nu vet man att man klarar av detta. Vad som väntar härnäst för klubben är en 2-dagars stortävling nästa år(1999) med cirka 500 deltagare. Det är för tyska förhållanden ett jättearrangemang.

Siv o Roger Andersson.

 

PS. Detta är en liten berättelse som Siv har skrivit för DOK-nytt 1998. Materialet kom tillbaka till oss när Mattias Stanser städade i sina gömmor. Kan kanske vara av intresse att det idag i Tyskland finns en stor sprintcup. DS.