Jag har alltid tyckt det är jättekul att springa natt. Rollenätterna tror man att det bara är att följa John...men så brukar det inte bli. Många irrar omkring som yra...jag får väll rätta in mig i leden när man som tur var hade GPS klockan på sig så man fick reda på var man befunnit sig. Från kontroll 2 hade jag planerat att ta mig sydväst ner mot stigarna på andra sidan grönområdena och därefter rakt västerut upp mot 3:an. I ett vasshål med fullt av vatten och brännmässlor och vass blev det tilt i nånting. Jag trodde jag sprungit ett norr söder fenomen alltså tvärt emot planerad riktning. Så småningom kom jag fram till ett hygge och såg en massa löpare som jag trodde var på nått annat hygge (långa banan), fattade inte ett dugg var jag var. Nu vet jag med hjälp av GPS klockan att det var ju samma hygge jag var på påväg till 2:an. Pust stön och stånk hur det kan bli. Det jag yppade för mig själv när jag läste in mig vid den öppna platsen (gammal soptipp) kan inte skrivas här. Nästan 11 minuter till 3:an är inget man är stolt över. Hur det kan gå....om inte huvet är med. /Stefan